Att sitta fast
Ibland får man gå omvägar för att komma vidare, så var det för mig när jag fick en utmattning för några år sedan. Från låsning, frustation till utveckling och arbetsglädje.
Jag minns en tid strax innan jag blev sjukskriven för utmattning. Jag kände att jag satt fast i den situation som jag befann mig i då och hade inte en aning om hur jag skulle komma loss. Jag kunde inte hitta en väg ut ur situationen. Jag visste att jag inte kunde vara kvar på arbetsplatsen med de förutsättningar som rådde då. Jag kände en enorm frustration. Jag sökte desperat andra arbeten, men orkade inte prestera en bra ansökan eller ge ett bra intryck på en intervju. Vem vill anställa en person som knappt orkar leva?
Jag mins paniken som jag kände inför sjukskrivningen, idag är jag tacksam att det blev så, jag behövde vila och komma tillbaka med nya krafter.
När jag mådde bättre så sökte jag arbete inom mitt yrkesområde och var öppen och ärlig med mina erfarenheter, detta gjorde att arbetsgivarna i sin tur var öppna och ärligt med att jag inte skulle passa i deras organisation om jag inte klarade av en hög arbetsbelastning. Ytterligare en återvändsgränd.
Någonstans inom mig började tanken om att studera för att ta mig ur situationen, att komma igen med en färsk examen. Jag hittade en utbildning som gav mig hopp. Det tog lite drygt ett år från att jag hittade utbildningen tills jag fick besked på att jag kommit in. Vilken lycka!
Under den här perioden kände jag osäkerhet om jag skulle mäkta med studierna, jag visste inte var mina gränser gick, hur mycket jag kunde prestera. Var det 10% av heltid eller 75%.
Jag visste av erfarenhet att vardagen som student på högskolan var en situation och miljö som jag mådde bra i och det gav mig mod.
I nästa vecka öppnar ansökan till massor av utbildningar inför hösten! Kan det bli din nya möjlighet?